FUCK #MINRESARÄKNAS

(null)

Att få skriva och aktivera känns viktigt för mig. 

Att på någotvis inte glömma det förgångna, trots att som skett inte var något bra. Samma sak med gamla bilder, ibland kollar jag igenom min dator, det blir på något sätt en -Kom ihåg dit du aldrig ska igen... 

Jag har liksom delat upp mitt liv i flera episoder. Jag har lovat mig själv att inte försöka hantera svåra situationer och nedgångar med självskadebeteenden som självsvält... 

Ju mer jag väger desto lyckligare är jag brukar jag säga till mina närmaste... Det är då jag äter och tillåter mig vara precis så som jag är. Detta för att jag vill ha hjälp med att någon drar i varningsklockan och stannar upp mig, när jag är påväg i fel riktning. 

Sedan omvärldens reaktioner är liksom inte de lättaste att hantera ibland. Det är liksom en självklarhet nuförtiden att alla gör en såkallad hälsoresa, där du gifter dig med gymmet och gröna drinkar. För att uppnå din önskan om att få bukt med dina former. Lika självklart som att ALLAS mål i livet är att ha villa, köra en Volvo samt ha tre små barn i tätt åldersspann. 


 I AM NOT THERE !!! 😬

Love A
0 kommentarer

Mycket sedan sist.

Jag har åter igen känt ett behov av att få skriva av mig... Min närvaro här har sannerligen lyst med sin frånvaro. Men er närvaro har vart dessbättre, må jag säga. Varför vet jag inte, med tanke på min frånvaro. Statistiken ljuger knappast, vilket visar att ni dagligen fortfarande besöker min blogg.

Sedan sist har jag hunnit flytta, vilket innebär att vi helt plötsligt har fått ett hem. En plats att slå sig till ro på, när hela världen crashar. För visst är det så att min ångest har blivit bättre, men den kommer alltid finnas där.

Vid tillfälle när jag praktiserade på sjukhuset, tappade jag medvetandet för en stund. I ett patientrum, och helt plötsligt låg jag där på golvet som en säck potatis. Jag hade inga minnen av fallet, eller känningar ifrån att jag ramlat ihop handlöst på golvet. Det minnet jag har var att jag vaknade upp genom att någon ropade mitt namn, med en gnutta panik i rösten. Detta var i själva verket min handläggare ihop med den andra studenten som försökte återkalla mig till verkligheten. Undertiden den verkliga patienten sneglade över fotändan för att skåda vad som nyss skett inne på dennes rum.

Jag minns att jag var förvånad, över att jag vaknade upp på golvet... Samtidigt kom moralen ikapp, här kunde jag ju minsann inte ligga, genant inne på patientens rum... Bad om att få resa mig upp, som min handledare motvilligt gick med på. Satte mig ute i korridoren, sa att det var lugnt. Vilket hon inte köpte. Istället kom en hel skock med vitklädda syrror i antågande. Som jag tillslut fick att återgå till deras normala sysselsättning.

Efter en stund i personalrummet med smuttande av nyponsoppa. Med tankar om hur jag vid det här laget ska klara av att ta mig igenom min utbildning och vistelsen på sjukhuset, som tidigare vart min stora skräck med anledning av min augorafobi. Kom jag underfund med att här kan jag ju minsann inte sitta...

 

Ångestattackerna började vid det här laget återkomma, med allt tätare intervaller och jag valde då att sätta in min medicin igen. Dock klarade jag mig på halverad dos och har så gjort. 

 

Samt att jag tog mig igenom utbildningen, med några nerver kortare, liksom en lättnad att det hela föll på sin plats. 

 

Det finns många vägar mot målet, men resultatet är det viktigaste...

Love A

 

 

 

 

#detgårändå #panikångest
0 kommentarer

Höst guld...

Sprang in på en butik i fredags, när jag hade några minuter tillgodo innan tåget skulle gå. Vilket resulterade i att jag hann med att bli frälst. Inom loppet av tjugo minuter!
Ni som känner mig väl vid det här laget VET att jag älskar roseguld. Blev därför en lycklig ägare till dessa sneakers, vilka också var det sista paret i min storlek.
 
Kan bara säga att dem är ...to die for! 
 
Sedan vi sågs sist har jag även hunnit med att påbörja mitt körkort, vilket kommer ha en enorm stor påverkan för mitt livspuzzel. Samt påbörjat min utbildning. Så i min värld är det för tillfället ganska knökat och full rulle. Med heltidsstudier, jobb samt körkortet på detta. Men vill man, så kan man! 
 
 
 
Love A
#rosegold #shoppingihelsingborg #todiefor
0 kommentarer