Godmorgon på er!

...För vissa av oss är det "god morgon" och för andra börjar det dra ihop sig till lunch.

Hur som så ligger jag i soffläge och har laddat upp med en latte och min morgondrink. Ska försöka avnjuta den här frukosten och så småningom ta tag i dagens agenda...

Har legat och haft förhandlingar med mig själv i sängen om hur vida jag ska faila kursen eller bästa nödlösningen på hur jag ska lyckas sy ihop det här. Har liksom prov den 29 och känner mig allt annat än "där".

För övrigt är det "Anton vecka" för min del och hämtning på förskolan vid 16. Här härligt att få hem sitt lilla bus.

Amanda
1 kommentar

Dm Retro

I fredags slog Dm Retro upp portarna för sin butik i Göteborg. Detta firades med att de 200 första kunderna fick en goodiebag, med produkter och rabatter hos Make up store.

Passande nog köpte jag en t-shirt med "Hate you 2" på ryggen. Efter alla hatiska komentarer som bokstavligt talat strömmat in det senaste veckorna. Blir bara så trött på inskränkta människor som inte kan acceptera att vi gör olika val här i livet..

Jag har rent ut sagt börjat äcklas av hur lågt människor kan vara beredda att sjunka. Inte heller finns det någon sans på galenskapet heller...

Den "svenska avundsjukan" är ännu en gång bejakad och ett rent faktum.
0 kommentarer

Hej söndag!..

Tjeena mellan bena, på er!
I fredags var det utgång och AW med Willes jobb, som vi joinade. 
 
Lördagen blev en dag som inte tillförde så många steg, på stegräknaren. Rundan sträckte sig som längst mellan soffan och sängen. Si sådär, var tredje timma. 
 
För övrigt har mitt psyke denna helgen varit väldigt pendlande. Gått upp och ned som en berg och dalbarna.
 
Det hela började på fredag FM. Med en obehaglig känsla som fick mig att känna mig orolig. Tillståndet att jag inte kände mig tillfreds i min kropp. Gjorde att jag helt enkelt fick panikångest. Som en blixt från klar himmel. Hade egentligen inget gott skäl till att ha det så heller... Utan jag hade helt enkelt ångest över ingenting.
 
Något som jag är rädd för ska hända när jag grips av den här ångesten. Är att jag ska råka säga något dumt kallt och ogenomtänkt, till en av de personerna som jag älskar högst över allt annat. Då går jag liksom runt och tänker att detta kommer ske och att jag liksom tar ut katastrofen, innan den ens är skapad. 
 
Därför sa jag till Brian redan när han kom. Att jag kände som jag kände idag och att inte lyssna på mig om jag oturligt nog. Kläcker ur mig något opassande. Som tur så förstår han mig så väl och kan urskilja dessa situationer. 
 
Amanda
0 kommentarer