Årets sista dag!

... Hallå, eller nått!


Jag haft fullt upp med att kurera min lilla mage, som för tillfället inte har känts så liten. Då den varit stor och hård som en spärrballong. I onsdags kväll drabbades jag av oerhörda smärtor i magen. Vilken i stor sätt bara fick mig att få total panik!

Jag kunde liksom inte ligga hur jag vill i sängen eller något, kroppen var liksom inte tillfreds hur jag än bar mig åt. Det gjorde inget annat en så jäkla ONT!

Dagen där på gjorde jag så gott som ingenting, mer än en nödvändig runda med hunden. När Brian var på jobbet. Efter det så kröp jag till kojs och däckade av. Jag vaknade inte förens Brian kom hem från jobbet, för att kolla till mig.

Egentligen var planen att han skulle åka och klippa sig hos frisören. Men med anledning av att han sedan kvällen innan visste om att jag inte mådde så särskilt bra. Ville han istället ta vägen om hemma, för att checka av lägen och hur jag mådde. Så fin som han är <3

Amanda
0 kommentarer

Akut bajsnödig!

Dagen har liksom spårat totalt...

Destination Göteborg på agendan för att möta upp Anton på centralen. Planerat in ett tåg jag tänkt åka med och meddelat förväntad ankomst till Antons pappa.

Tror ni inte att Teddy just där och då blir akut bajsnödig. När jag står på perongen och väntar på tåget. Suck.. Skyndar mig upp för rulltrapporna och hoppas jag ska hinna rasta både Teddy och komma med tåget.

Tanken på att låta Teddy låta hålla sig ända till Göteborg, från Helsingborg, fanns inte på världskartan.

Påväg ned ser jag tåget som står inne på perongen. Inte hade jag koll på att det inte bara fanns olika spår 1,2 och 3 etc. Det fanns även A och B i komponenterna. Så det hela slutade med 1 timmas väntan på nästa tåg.

Där emellan hade jag ett mindre sammanbrott i telefonen. Över all frustration med julstress och saker som ska skita sig.

What to do... liksom. Nu sitter jag i alle fall på ett tåg i rätt riktning. Fram kommer jag förhoppningsvis för eller senare... Fortsättning följer!

Amanda
0 kommentarer

Du är inte udda, du är unik!

On the way....  
.... Närmare bestämt söder ut. Jag behöver en breake, det har varit en hård och intensiv period. Av många olika skäl på jobbet. 
 
Resultatet har ledit till personer har blivit lidande och hamnat i kläm som tagits i olika uttryck. 
 
 
I mitt fall klarar jag inte sådana påfrestningar en längre tid. Jag behöver rutiner och lunt och ro. Förutsägbarhet är A och O, för en människa som lider av olika former av ångest. Sedan jobbar jag ju inom ett sådant yrke där "kärringsnacket" går vild till. Ett klimat som är så söndertuggat och där orättvisa förhållanden och skeva avtal. Bokstavligen gör att personalen tillslut äter upp varandra i ren hysteri. 
 
 
Att både blunda för missförhållanderna och stå på sig och stå rustad inför ljungenslag. Är inte jag iform för. Att bli synisk är för den delen något jag vägrar bli som människa. Jag är en färgstark person som känner mycket och det där "lagom" är inget jag kommer hitta. Jag har valt att finna mig själv istället. Se mina resurser. Se min kreaktivitet och impulsivitet som en tillgång. Uppmuntar andra att försöka vara sig själva. Och inte det där "lagom" som det sägs att man "borde vara". 
 
 
För exempel alla där ute med diagnoser och bokstavskombinationer. Du är inte "udda" du är "unik". Du har med största sannolikhet en talang som är en specialkraft. Den människan som ser det där som just de där "vanliga" enkelspåriga aldrig hade upptäckt ifrån sitt perspektiv.  
 
 
Amanda 
 
 
0 kommentarer